Audio-kontakter

6.3mm-kontakten

6.35mm-kontakten, ofta kallad telekontakt, teleplugg eller telejack, har sitt ursprung i telefonväxlar, varifrån namnet också kommer. Idag används typen främst i musikutrustning av olika slag, t.ex. i elgitarrer, syntar, mixerbord, förstärkare, m.m. Ett annat vanligt användningsområde är som hörlurskontakt, då främst i professionell utrustning eller Hi-Fi-utrustning. Även billigare sångmikrofoner kan ha teleplugg. Kontakten dyker också upp i mer oväntade sammanhang, t.ex. används den för att ansluta en förlängningssladd för larmet på en del handikapptoaletter.

Ytterdiametern är 6.35mm, vilket är en kvarts tum, och särskilt utomlands kallas de ofta för 1/4”-kontakter.

Tele-kontakter finns i två utföranden: mono, eller stereo. Mono-varianten (2-poler) kallas ofta TS (Tip, Sleeve), medan den tre-poliga (stereo) kallas TRS (Tip, Ring, Sleeve).

I audio-sammanhang är normalt tip vänster kanal och ring (om den finns) höger kanal. För balanserade signaler brukar tip vara signal (hot, +) och ring vara inverterad signal (cold, -).

TS och TRS på 6.3mm plugg

3.5mm-kontakten

3.5mm-kontakten kallas också för ”mini-tele”. Det är mycket riktigt en mindre och platsbesparande variant av den större tele-kontakten (6.35mm), och har 3.5mm ytterdiameter. Kontakten kallas ofta för 1/8" (en åttondels tum), även om det måttet inte riktigt stämmer (1/8 tum är 3.175mm).

Kontakterna är billiga och finns i många utforminingar, dessutom kan man köpa färdiga sladdar i flera olika längder. Den kan därför vara ett bra val i många olika projekt och sammanhang förutom just ljud-elektronik.

Mini-tele-kontakter används t.ex. för hörlursuttag på datorer, mobiltelefoner, mediaspelare och mycket annat. De används också för andra ljudsignaler med linjenivå, t.ex. på systemkameror eller i modulsyntar som Eurorack. 3.5mm-kontakter används också för mindre kondensatormikrofoner, t.ex. i inspelningsutrustning. Då används ofta stereokontakter, med en ledare för mikrofonens signal, och en ledare för fantommatning till mikrofonen.

Kontakttypen finns med två, tre eller fyra poler. En av ledarna är alltid jord, och det är alltid den som är längst in (benämnd S - sleeve). Den polen är också ansluten till kontaktens hölje (om det inte är av plast). De andra kontakterna kallas Tip (spetsen) och Ring (som det kan finnas en eller två av).

TS, TRS och TRRS på 3.5m och 2.5mm-plugg

I audio-sammanhang är normalt tip vänster kanal och ring (om den finns) höger kanal. För balanserade signaler brukar tip vara signal (hot, +) och ring vara inverterad signal (cold, -).

Förutom ljudsignaler så används kontakttypen även för video, inte sällan ihop med stereoljud (i TRRS-utformningen). Även bruk för spänningsmatning förekommer.

2.5mm-kontakten

2.5mm telekontakt är en relativt ovanlig kontakt, som främst har använts i portabel utrustning där platsbrist är en viktig faktor. Ibland har den valts för att minimera risk för förväxling med den snarlika 3.5mm-kontakten. Ibland kallas kontakttypen för ”sub-mini tele”.

Typen finns med antingen två, tre eller fyra ledare. De olika typerna kan kallas lite olika saker, t.ex. TS, TRS, TRRS, där bokstäverna står för Tip, Ring och Sleeve. Två-poliga kontakter kallas annars ofta för mono, och tre-pol för stereo.

Som namnet antyder är ytterdiametern 2.5mm, alltså ungefär 1/10" (2.54mm).

2.5mm-kontakter finns t.ex. i diktafoner, äldre mobiltelefoner, och används även i en del systemkameror för ljud eller för fjärrstyrning av slutaren. Ibland används de också för spänningsmatning.

DIN-kontakten

DIN-kontakt-standarden togs fram på femtiotalet i Västtyskland av Deutsches Institut für Normung. Kontakten finns i många olika , och används för allt från ljud och video till datorutrustning och spänningsmatning. DIN-kontaktens popularitet har dalat, men vissa modeller används fortfarande i nytillverkning och de äldre modellerna behövs såklart för reparationer samt för att kontaktera äldre utrustning.

Ett vanligt användningsområde är för MIDI-kommunikation (ett digitalt gränssnitt för styrning av syntar och annan musikelektronik), då används den 5-poliga DIN-kontakten med 180° vinkel.

En källa till förvirring och förbittring är att (vissa) DIN-kontakter finns i flera utformningar med samma poltal. Tex. finns 5-polig DIN i tre olika varianter. De skiljs åt genom det gradantal vinkeln mellan de yttersta kontakterna skapar, på en 180-graders DIN-kontakt är de alltså mittemot varandra.

I exemplet nedan visas två olika 8-poliga DIN-kontakter. Skillnaden är inte jättelätt att se, men om man jämför med en bild brukar det gå bra.

Två olika DIN-kontakter med 8 stift men olika vinkel

Det finns även en tvåpolig DIN-kontakt, med annan utformning. Den har främst använts som högtalarkontakt.

Mikrofonkontakt (GX16, GX12)

GX-16-kontakten togs fram som ett Japanskt alternativ till de tyska DIN-kontakterna, och finns liksom DIN med många olika poltal (2 till 8 poler). Talet 16 står för diametern, 16mm; eller 12mm på de lite mindre GX12-kontakterna som kom senare. En lite udda detalj är att kontakten som brukar kallas hane eller plugg normalt är chassimonterad, medan hona/jack sitter på kabel.

Ett vanligt användningsområde är för mikrofoner till radiosändare (amatörradio), och kontakten kallas ofta för mikrofonkontakt. En annan kontakt som oftare används för mikrofoner (men i ljudindustrin) är XLR-kontakten – båda kallas emellanåt för mikrofonkontakt. XLR och GX16/GX12 är inte alls kompatibla med varandra.

GX-kontakter har skruvlåsning och tålig konstruktion, och klarar dessutom relativt hög spänning och ström. Därför används de också inom t.ex. avionik och marinelektronik, och används ofta för DC-strömmatning, inte minst med två eller flera matningsspänningar behövs på samma kabel – då fungerar ju inte vanliga tvåpoliga DC-kontakter.

Själva kontakten är standardiserad, och har till skillnad från DIN-kontakterna inte flera olika utformningar för samma poltal. Hur stiften ansluts varierar dock stort mellan olika tillverkare, även i de fall samma kontakttyp används för samma ändamål.